Dom sa
du kom med regnet
med rötterna
ur asfalten
& viskade
viskade höst & ändstationer
log & påkallade såna ord
du glömde
när bilderna
av det tröstlösa vakumet
långsamt driver mot lågan
& ljudet av allting droppar
mot glasgolvet
klyver allt
som nånsin varit
ditt
låt rovdjuren vrida ur
glödlamporna & spikarna
ur henne
inte med henne
ur henne