Händer det att du som jag

fastnar mitt i rörelsen. Dina
fingrar trummar mot ditt lår

minns du när vi byggde världar
utav soffans kuddar

när du bar min bokstav på
din mage

jag din. Hur våra mammor satt och
sydde.

Minns du vinden i vårt hår och
pojkens vilda skuggor i min
flicka

Hur hon sprang förbi er
cyklade med händerna i luften


hon var din vilde. Det friaste som
vindar nästan burit


Tänker du som jag när tiden
vände lekarna till allvar


vi är ju bara barn

och vindarna de lever utan
minne