Det ekar inte längre och liv
förtöjt dess eka

den ligger stilla fruset bärandes
ett liv som gått

Vi stod med händer flätade min
vante klibbade av frost

Vår glädje och vår
värme saknade det skydd du
gav till tröst

min hand gled ur och jag
följde smärtan


när din blick såg glansen i mitt
öga rinna bort


du famlade och det gamla minnet
av oss famnade ditt fall


men jag såg längtan i en gammal
eka


den bars av livsstark fors


Du ville inte se det och ditt blinda
öga blev till längtan

till dödens vikar och till kors