Ur djupa gropen stack det upp

sakta sakta utkristalliserades
en form

hon satte sig på huk. Kysste det
växande livet

gnuggade de gulgröna skotten
längs kinderna

kapade en tofs och stoppade i
BH;n

Vild och yr lämnade hon gropen
vid sin lott


det föränderliga är liv och lidandet
så stort



Där stjärnor föds dör hopp blir
mull


så se mig nu o sörj min kropp


förbered dig