Du

satt i ett barrikaderat

sår

av infekterade måsten

du

hade skrubbat sönder

dina knän

i en

lång

kall

dusch

med slitna tummade

sidor

från ett vasst

exemplar

av din födelsebok

ark

efter ark

med av dina ögon

signerade sällsamma

livstecken

du var knivsudden

i den punkterade lungan

när dom viskade ikapp

där är han

självmördaren

ta skydd

slit er loss

sen

små vallmofrån

strödda över

bårhusets

bästa