Det är en finurlig liten sak den
där yttrandefriheten

jag vinlade mig länge om att
inte skriva om det jag ansåg
var dålig litteratur eller dålig
poesi.

Människor är känsliga ting. Vi
kan gå av. Jag tog ett socialt
ansvar.

Jag tillhör den falangen här som
menar att kritik av en människas
skrivutveckling har sin plats,
i förekommande fall, i ett privat
sammanhang,

Att uttrycka sin mening i relation
till detta blev för mig nödvändigt
då min gräns av min privata person
missbrukades. Jag uttryckte att jag
var stött och hur jag såg på min
sak.

När det trots allt inte respekteras
hade jag ett val.


Jag valde således att göra min
ståndpunkt till en principfråga.


Den handlar om gränsen för yttrande
och tryckfrihetsrätt.

Om en person inte önskar en
annan människas kritik över
en sådan stor sak som ens
skrivutveckling, och den sårade
ber om privata kommentarer;

då är det i sig frågan om att en
mycket viktig princip bryts om
detta inte åtlyds.


Resultatet av socialporren har
ni rätt framför ögonen på er.


För öppen ridå ska läsare betrakta
två människor som slåss för två
olika sätt att betrakta dessa två
friheter. De friheter som finns
definierade i lag.

I grunden handlar sällan två
människors åsikter om en
konflikt gällande dessa principer.
Det handlar mer ofta om att två
individer på olika sätt inte kan
respektera varandra. Människor
är olika. Har skild smak och är
olika begåvade.


Det är därför som det finns en
gräns för yttrandefriheten

För min frihet kan inte samsas
med den Andres.

Det blir således en konflikt där
det djupt personliga dras fram
i offentligheten.


Det är just detta som fler än jag
ser som en stor risk.

Därför förde jag en kamp. För
att slippa huka mig för orättvisan.


varför ska den Andres öppenhet om
mig inte gälla min öppenhet om
honom.


Det är en fråga om princip som,
om den följs rättvist kan få
mycket obehagliga följder.

Människan vill inte bli tilltryckt
offentligt. Inte ens jag.

Jag har därför försökt att förlägga
allt känsligt material i privata
meddelanden. Om dem är nödvändiga.


Det är viktigt med ett gränsland.


Människor är olika sårbara.