Du vilar när jag skrattar till

Fröken. Jag vill inte ha ditt allt

för stora ord. Så ljuva och så
väldans runda

du vilar och jag fnyser till. Får alltid
nog

på människan och hennes levnadsord


jag läste bok efter bok om det
som inte riktigt går att förstå


för att se bristen

känna den om sanning är ett
ord

Kvinnor i pluralis

döljer mannens sårbarhet för
honom själv

De läkta har en innerlighet vi
kan förstå

ta på. så jag aktar mig för rörelser
de tafattas

den inlindande välvillighetens
egoism


kliar i den öppna handens insida