"Jag SKA skriva sanningen",
säger Strinberg i Henning Mankells nya enaktare
på kulturhuset .

"Bibelkärringarna fiser. Fattigdomen är kall tystnad
och luktar mögel", säger Christer Fants snickare.

Strindberg i Niklas Hjulströms skepnad
förundrar sig över att råttorna
i det fattiga 1880-talets Stockholm
( Vita Bergen på Söder, varifrån skiten ska vällllla fram )
är såååå stora.

Efter pjäsen med lysande skådespel, trots manusen i händerna,
diskuterar Mankell i en timme med någon literat snobb
om sitt förhållande till Strindberg, författandet
och det själlösa, grymma Sverige
med det underdåniga beundrandet av kungafamiljen,
det religiösa hyckleriet samt de avgrundslika klyftorna
mellan rik och fattig.

Så.