Varken seger eller nederlag existerar i naturens cvkel:
det som existerar är rörelse.

   Vintern kämpar för att ensam behålla herraväldet,
men till slut tvingas den acceptera vårens seger, som
för med sig blommor och glädje.

   Sommaren vill tänja ut sina varma dagar i det oänd-
liga, för den är övertygad om att värmen gör jorden gott.
Men till slut finner den sig i höstens ankomst, som låter
jorden vila.

   Gasellen äter gräset och slukas av lejonet. Det handlar
inte om vem som är starkast, utan om hur Gud visar oss
dödens och återuppståndelsens cykel.
   Och i denna cykel finns varken vinnare eller förlorare,
bara etapper som måste tillryggaläggas. När människans
hjärta inser detta blir det friare. Det accepterar utan sorg
de svåra ögonblicken och låter sig inte bedras av ögon-
blicken av ära och berömmelse.

   Båda kommer att gå över. Det ena kommer att följa
efter det andra. Och kretsloppet kommer att fortsät-
ta ända tills vi befriar oss från köttet och möter Den
gudomliga energin.

   Så när kämpen ställer sig i ringen - vare sig han gör
det av fri vilja eller för att det outgrundliga ödet har pla-
cerat honom där - må han då känna glädje i själen inför
den strid han just ska utkämpa. Om han bevarar sin
heder och värdighet kommer han aldrig att besegras,
även om han förlorar, för hans själ kommer att vara
oskadd.

   Och han kommer inte att ge någon annan skulden för
det som händer honom. Sedan han första gången var för-
älskad och blev avvisad har han lärt sig att det inte tog
död på hans förmåga att älska.

Det som gäller i kärlek
gäller också i krig.

Manuskriptet från Accra, Paulo Coelho
www.PauloCoelho.se