Ännu en natt då smärtan tar över kroppen,
lamslår den med sin brutalt ärliga skönhet,
fastfrusen djupt nedgången i min egen galenskap,
i en avgrund som är mitt hem.
en vacker dag skall jag falla handlös ned i den
och aldrig vakna,
dränkas i vatten och slukas av djupens tystnad,
min mask skall spricka mitt itu och sväva bort,
täckt av glömska hos vidundren bortom tid,
de som lyssnar till min ensamhet,
de som river mig i bitar,
törstar mitt kött,
håller mig ömt,
i natten.