Det var en vinterväg han vandrat
på. Inte riktigt begripit det just då.
Där kvittrade fåglarna och grenarna
höll grenverk. Almanackan över Agan
snett upp till vänster vänts till vårdag.
14 maj.

Det var någonting hon sade.
Någonstans mitt i kramarna och
det förbannat efterlängtade. Det
kom inte flygande på måfå. Den
stod inte där som ett paket i tamburen
som han i sin ungdom velat tro.

nej det var allt något där som smög
sig på.

Vår i oktober. Tänk ändå. Kliade
sig i skrevet. Där fanns något nytt
ändå.