Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dig jag nu knockar med himmelska krockar.


G. Punkten Stefan.

Om natten höll en uggla under
armen hade natten kvävt dess
vingar

hon var detta svarta. Hon blev
som ett kvavt ljus i hans skugga

en flicka en knäsvag vas

Mitt i deras historier upptryckt mot
en vägg. Likt ett Flimrande berg.



Hon. En vargarnas varg. Ett litet
knappt märkbart slag. Rättade
upp etiketten.

Det var självaste faan. Hon ville
nu. Punkten i punkten. G. Just
i detta nu. Punkt som inte makar
sig en millimeter.

Punkten G.




Fri vers (Fri form) av smultronbergen VIP
Läst 142 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-03-08 00:18



Bookmark and Share

    ej medlem längre
läser den här som del tre i en sensuell trio. den autentiska, kroppåtankeiett-känslan är helt rätt, och motbevisar dualismen en gång för alla
2013-03-08

  Jordgubbsodlare
Torsdag med Elisabeth, Torsdagen lider och så denna text. Det här gillar jag! Det ursäktslösa svankandet, pang på, inget finlur utan bara dunka ur sig orden! Här går du fot i Bruno K. Öijers anda, duktig flicka! :)
2013-03-08

  Jordgubbsodlare
Torsdag med Elisabeth, Torsdagen lider och så denna text. Det här gillar jag! Det ursäktslösa svankandet, pang på, inget finlur utan bara dunka ur sig orden! Här går du fot i Bruno K. Öijers anda, duktig flicka! :)
2013-03-08

  Stefan Albrektsson
Hrm. Då skall vi se... analysen av .
Detta är ljuvlig läsning.
Knockas av inledningsstrofen, ligger omtöcknad i mörkret ser ett flimrande berg och vargen - upprättstående båda två. De tittar ner, skakar dammet av sig. Står med båda fötterna på jorden. Rubbas inte. Här hade Archimedes älskat att vara. Här kunde han ha rubbat jorden.
2013-03-08
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP