Hon blev en natt och en dag

mitt jag. Läste dikter om
människor som ville hitta det
perfekta ordet. Om kvinnor som
med glödgat järn beskrev den
trasade kärleken.

Sedan försökte hon hitta in till
något och slog sig själv på tån.

Mitt i den ljumma kvällen som
var Mars blev hon ett strå, sockerkaka
och lite vispgrädde.

Hon var ett märkligt ting. En ilska
och ett litet knappt märkbart förlåt.