ibland irrar vi oss in
i stormens öga

där alla kompasser vi haft
upp till den punkten slutar fungera

till mig sa en ljus och rå flicka en gång
att livets kartor, kompasser konstant skiftar form
och skiten på dasspappret där, min vän
det kan vara en lika god ledstjärna

så varje ryckt toapappersruta
representerar en möjlig navpunkt

innanför livets varje
grubblande irrfärd