Det finns stunder när det enda
jag gör är tittar genom moln

lånar vardagens uttryck, parkerar,
flirtar inom gräns, svaj på
höft, skratt för högt,

tackar för tiden, ler förnöjt

värmen stiger inombords

Och så det förbannat bibliska
en kropp som aldrig släpper
tag,

man myser in sig och meningen
hugger mig i tårna, i försiktig
rysning,

spritter lever upp, tror


likt stock i halsen,

kliver livet mitt ombord