Av någon märklig anledning

blivit rädd för sin nakna
kropp. Likt rester av en
subjektiv beskrivning

Hon låg ju på mage och såg himlen
tack vare rep. Ett tag kändes det
som de inte längre behövdes

som om där inte fanns någon gräns


Vad gör vi då? Låtsas, som, om,
vi inte är beroende. Om repen
inte är ens egna. Inte ännu.


hissar oss till höjder?

Vems då?