detta tomma självbekräftande herr Hilén
Är ni nöjd nu er törstande bastard
är ni tillfreds med era senaste alster
kändes det ?
Var det i själva verket inte så
att tomheten blev större
ju mer ni horade ?
Ju mer ni hoade och lockade
andra att säga nåt fint
andra att säga "ni kan ju" ?
Bäste herr Hilén, protesen på hjärtat
ska det inte få räcka
med era nakna blottlägganden ?
Får det inte vara nog nu
med detta upprepande skri
detta fasansfulla eko från det som aldrig var ?
Har ni nån endaste liten gång tänkt som så
att tomhet kräver tystnad
för att höras ?
Att ljuset ni söker
kräver mörker mörker
och åter mörker ?
Att era själsorgelns benpipor
skulle bäst kunna ljuda
om ni gav fan i att trampa så hårt ?
Att meningen med er tillvaro
ligger BORTOM vad er lilla ärtskalle
nånsin kommer att kunna greppa ?
Att kärleken ni söker
ligger inuti er själv
likt barnet i sin krubba ?
Att barnet är ni her Hilén
och krubban är ni herr Hilén
ni herr Hilén er tomhet ?
Det tog över 13 miljarder år att skapa universum
och en sak är säker
det var inte ni som startade stormen.
Ändå kan ni inte släppa tanken
att ni hade nåt med saken att göra
att ni ska dikta er bort från skulden.
Att ni ska genom ord ord och åter ord
forma en förlåtelse
till att ni nånsin lät skapa er själv.
Att ni nånsin startade projektet
som är dömt att misslyckas
att göra guld av skit.
Låt nu skit vara skit
guldet behöver ni ej
lär er i stället för helvete att åtminstone säga nej.