det var i ett sådant tillstånd
då tankar inte kan få syre
ingenting kan växa
kroppen och själen
vägrar sammarbeta

det pratades mycket om döden
det tappades bort att det fanns liv
någonstans bland alla kemikalier
så fanns det ändå en människa

någonstans så gick han sönder
det gick aldrig att hitta alla bitarna
det berodde kanske på ensamhet
han hade pratat om att flytta tillbaks
kroppen kanske sa ifrån
den hade ändå fått så mycket den tål

det var i ett sådant tillstånd
då tankar inte kan få syre