Hon stod där så ensam
vid backens slut
och väntade tålmodigt
på att ta över
liksom trumpeten
så ljudlig hon var
en skänk där från ovan
vad vintern behöver

Hon spelade långsamt
en vinterns melodi
och spred sin frost
där på marken
nog hösten var slut
och snön börjar falla
snart är en ny tid
och vitt där i parken

Hon gladde de minsta
där i vinterns tid
en sång från skyn
med glädje och gamma
en kylig stund
det är nu att vänta
med rosa färg
från himmelens flamma

Hon stod där så ensam
vid bäckens fall
en fager blomma
och rustad för strid
med välputsad lans
vid gryningens ljus
det blev en batalj
om sommar och frid

Hon vann den kampen
och frosten försvann
en tid nu är kommen
med ängar så gröna
det porlar i bäcken
och sjungs uti snåren
ty nu är en ny stund
med dagar så sköna