Nyheter kan skrämma, förfära och tragiska händelser kan frambringa gapskratt.
Vi lever i språkdödens förtvinade samhälle där orden längre inte behöver betyda.

Dagligen läser jag syftningsfel som får den ordblinde att få ståpäls. Vi ser inte det vi hör och vi läser det vi inte ser. Uppfattningar är av subjektiv betydelse och kan aldrig säkras som sanning.

Tacka fan att surrogatmamman dog då hon åt ett Norskt par. Det hade jag också. Men var det syftet eller var det mening? Vi kvoteras in i ett bruk av ord som bara ska mena aldrig betyda. Tio minuter läsning räcker både vad gäller Aftonbladets kommentatorsfält, som artiklar i sig som skriker ut felaktiga dom över billiga hyror åt han som var fattig.

Är det verkligen fritt från rök när skylten avstavas "Rök fritt", min tolkningsmage vänder på resonemanget när en lång hårig sjuk sköterska drunknade i sitt hårsvall.

Det är helt OK att skriva fel. Men det är inte OK när det är ditt yrke att förmedla.

Att vi inte sedan kan skilja på Hon och henne är inte bara ett Göteborgskt fenomen, det sprider sig från gnisslande spårvagnar till dunkande tunnelbanetåg. Det krävs mer Zlatanerande i språket. Det utarmas av sitt eget aktiva Uran genom färre (inte mindre) nyanser som sedan slutar i samma läten som när språket en gång föddes.
- Domba saba...asså..typ..va...

. Ska du sälja din bil?
- Ja...ska inte ha den längre!

Det blir jobbigt när bilen blivit för lång!

För vad är priset på ett antiutvecklande av språkets karaktär?
Är det verkligen för dyrt...eller för Högt?

Någon förutspår att vi om ett par hundra år bara pratar Engelska med Svensk brytning och kanske har någon rätt. Idag frodas Svengelskan som aldrig förr. Vår nya generation som formligen matas med utrikiska ord beblandar dem flitigt i varje uttalande. Men å andra sidan är ju detta i för sig ren och skär språklig evolution. Det ska hända och det bör hända.

Men vad som inte ska hända
och framförallt inte bör hända

är att:

Surrogatmamma åt Norskt par dog!
(rubrik från SVT text-tv)