En ögonblicksbild av en svunnen sekund
kan ses som en droppe i ett hav.
När bördan trycker i missmodets stund
och bilden av mej blir konkav.
Då vill jag bara stanna och inte gå på.
Gå framåt, vinna en segerkrans.
Jag é trött och less på mitt här och nu,
jag lever på distans till den som kan
trösta och fylla mitt liv med mycket mer
än bara tidsfördriv.
Vänskapsband knyts och bryts av,
blir vän om igen med varann.
Löften ges med god vokabulär,
inte mindre kan jag tro att det é sant.
En känslostorm piskar om i själens hav,
förvirring blir till apati.
Jag som en gång kämpa trons goda kamp,
står gömd bakom depressionsjalusit.
Och då står jag bara där och inte går på.
Går ej framåt, vinna en segerkrans.
Jag é trött och less på mitt här och nu,
och lever på distans till den som kan
trösta och fylla mitt liv med mycket mer
än bara tidsfördriv.
Projektioner skjuts av allehanda slag,
ger ängslan, föder ensamhet.
Den onde ser det och höjer sitt banér,
för han läser av mitt anletsdrag.
Men jag vill ur denna stagnation som fräter djupt inuti.
Jag fokuserar på situationens detaljer istället
för på han som står mej bi.
Men jag bara stannar...(solo)
Jag har hört att efter regn så måste komma sol.
Att varje moln har en silverkant.
Jag har läst prognosen att högtryck é på väg
och först då kan jag delta i Guds kamp.
Och då vill jag gå på och inte stanna upp.
Gå framåt, vinna en segerkrans.
Och tröttheten besegras i mitt här och nu,
och jag åter får en chans,
att försonas med den som kan trösta
och fylla mitt liv,
med mycket mer än bara tidsfördriv.