I skogens inre gröna rum
där råder stillhet, tystnad

blott bäcken porlar i sin gång
mot mynningen i havet

Den slingrar sig i stilla färd
bland rot och udda stenar

där lövträd skuggar bäckens kant
och bladverk silar ljuset

Här lyser kabbelekan gul
på markens gröna matta

och harsyran med blomma vit
förgyller markens gröda

Där bäcken tystnar i sin färd
man hör de spröda toner

av fågelsång som ljuder skönt
från trädens lövverkskronor

Vid havets strand är bäckens slut
den grenar sig i sanden

och evigt rinner vattnet där
förenar sig med havet