vem vill se världen ur eget
perspektiv en fråga ställt
månen den som speglar
känslan breder ut önskans
ljusspel längs med insjöns ben

Ställt den vridit sig ur den
genom Nordens uttryck dessa
säreget gemensamma som om
hon staplade dem längs med
formernas uttryck för att urskilja
ett tema en film möjlig kliva
ur

trodde hade fångat bitar
i det kunnat se skillnader
i speglingar i ljudet i närvaron
av det mänskliga


även frågat sig när den
skulle forma sig till en fors en bäck
en sådan som inte hinner samlas
upp likt pöl likt stopp


När livets frågor vänder sig om
inte ställer sig de sorts frågor
de fastbundna likt ett evigt
kretslopp


Som korta ögonblick när en händelse
väckte diametralt skilda emotioner


där åtrå blev skräck


likt lövens färger över från sommar
till höst

kanske ett jag önskas förvandla
sig själv inför det väntande