Så väldigt fjärran levde sanningen

så ogenomskinligt ogripbar skrittar
den just just ovan ögonbilden

önskar fångst likt människa
med barnets håv längs fjärilsäng

mitt i vind i fjädersteg
i blänk i blick strax jämte
benets fart


önskade inte jaga den likt
ojagade kärleken

på lek, just där allting bränner, alltet
anas inget särskilt sökes, ögat fångar
in en humla vid ett fönster, så just
så, då kroppen förflyttas, lyfts av bilden,
humlans väsen blir till framtidsrum,
av sorlet sprider, blandar sig
alla ögonblick, av eufori vi tappat glömt,
längs vägen


som en knarrig säng av kärlek must
som när bubblet i en cava stiger just
just när solen färgar väggen ansiktet
det förunderligt nära, strider inte
längre, hänger likt gren och
lyder vinden,

dagens händelser kaskader av
dessa eldsken, de alltför knappa


äventyret. Livet.