Tjogkapitlet
Kängurun som gjorde lumpen II

Trautman tog med Tjingeling till mönstringskontoret, en byggnad som påminde om ett slakthus. Det första de fick göra var att skriva in sig i en stor liggare. De tittade misstänksamt på boken, det fanns inga andra namn i den. Sam som fattade vad problemet var sade att de har en ny liggare för varje dag, och Tjingeling & Co var först, faktiskt en timme före alla andra rekryter. Sedan fick de göra en massa test, kolla syn, hörsel, arm- och benstyrka, ta blodprov, vaccinering (mot rabiat schizofreni). Sprutan bestod av ren C-vitamin som gjorde så ont att Tjingelingarna blev vita i ansiktet och trodde att de skulle svimma. Efter det fick de ett IQ-test och utvärderaren var mäkta imponerad. Trots att de gett 3 svar på varje fråga (eftersom de aldrig kan komma överens) var inget av dem rätt.
Sedan var det dags för frukost och de fick grovt knäckebröd med honung. De undrade varför alla andra var koalor och frågade en bister sergeant som gav dem en nedlåtande blick och svarade att det bor mest koalor här ute.
Efter det var det dags för fysiska övningar. Översten betonade att dessa övningar bara var till för att ta reda på vad de var mest lämpliga för och första övningen var att ro ut till en ö där resten av övningarna skulle ske, men innan de gjorde det måste de läsa reglerna.
Reglerna bestod av ett antal paragrafer.
§ 1. Gör exakt som exercisinstruktören säger.
§ 2. Jag gör detta av egen fri vilja och om jag skadar mig är det mitt eget fel, för jag följde inte dessa regler.
§ 3 ... Här slutade de läsa, för de visste att de inte skulle följa reglerna ändå, så varför ens bry sig om att läsa dem?
De hoppade i ekan som naturligtvis kantrade. De hade fullt sjå med att få den på rätt köl igen, och om de inte varit så upptagna med det, då skulle de ha hört en massa skratt från landbacken. Tjingeling satte igång att ro mot ön som låg 50 meter bort, men det spelade ingen roll hur mycket de rodde så verkade ön ligga lika långt bort. Efter tjugo minuter tittade han sig om över axeln (han ror inte som alla andra med ryggen i färdriktningen) och där stod alla koalorna och kiknade av skratt, en av dem frågade om han skulle lossa förtöjningen, sedan gick det lättare. När de väl var framme vid ön pustade Tjingeling ut och hoppade iland, eller åtminstone försökte hoppa iland. Ekan kantrade och han föll pladask i vattnet, men det var skönt med lite avsvalkning. Han kravlade iland och där stod Trautman, utan att röra en min.
– Välkommen till det riktiga Camp Dingleberry, sade översten. Efter den uppvisning du bjöd på i båten, drar jag slutsatsen att flottan inte är rätt plats för dig. Få se vad du kan åstadkomma här! Det först provet består av en ½ mil lång bana med häckar, taggtråd, vattenhinder/vallgravar, ett plank och en massa annat.
Trautman langade över en ryggsäck som var så tung att Tjingeling nästan föll baklänges när han tog den på sig. Sedan fick han en hjälm som var fyra nummer för stor och föll ner i ögonen hela tiden, och sist fick han en kpistattrapp i gjutjärn som vägde bly.
Översten drog fram en pistol och sköt startskottet. Tjingeling hoppade iväg och hade inga problem de första hundra metrarna, det var mestadels buskar och bildäck som låg i vägen. Sedan kom de fram till en vallgrav, med en krokodil som lojt låg och flöt mitt i vattnet. Jojo och Agagaton började genast rota i ryggsäcken, men den var bara full med stenar.
Skall kängurun bli krokodilmat? Eller lyckas Tjingeling & kompani lura sig förbi?
Fast känner jag dem rätt så blir det synd om krokodilen. Läs fortsättningen i Kängurun som gjorde lumpen del 3.