I den klara vinternatten
spelar ödets ton
trumpeten går i moll
och trumman är tyst
notbladen på bordet
skrynkliga pappersark
det är din monolog
vid skulpturens byst

Dina brev är brända
för länge sedan
suddiga bokstäver
under svart päll
där spelas en konsert
från skuggiga scener
en melodi utan noter
känns lite originell

I den klara vinternatten
saknas åskådarna
din föreläsning berör
och väcker tankar
det är rimfrost i luften
under bar himmel
är det få lyssnare
där stjärnorna vankar

Det du vill berätta
bär ord som skrämmer
dina steg i livet
på broar som bränns
den kärlek du ägde
i en vindsgarderob
var smutsig och solkig
i själen det känns

I den klara vinternatten
är uppträdandet tomt
visan går i moll
och gitarren är skör
melodin i atmosfären
melankolisk tragik
det är din monolog
som frostnatten berör