Hon ville skriva ordet faktiskt som
om ett konstaterande ett faktum
inte hittas utan ordet som om hon
inte litat på det enkla på det raka
som tanken på protesten på den söta
invändning som följer den som
gäckats, den som brukar följa likt ett
aber,

det är en stor värld att leva i i
fönstrets mårbackainramning i det
spretigt krispigt ljust ljust rosa
möttes den oftast av den lilla runda
lerkrukan om kontexterna låg ängsligt
var där ofta följe utav zink med kanter
de brukade som oftast bölja

men smaken, den indelade i det vi
nämnt som goda är evigheten gömd
och faktiskt är det lättare att småle
finna styrkan i rum där formerna kan
tala. En vit Linnégardin är likt en saga
i en stuga med en löpare som vävts
av kvinnor i de stugor där en längtan
lagts bland lagarna,


Månen kan småle snett och missa
speglingen i subjektivitetens rum
och boningar,


men det är det inte mången poesi
som ordat om för yta det är ytligt
säg och
trots det tänks och prydes det med
peng tid och livstidsmängd.