Jag släpper snart min penna
för jag finns inte för dig
Jag ser dig skala orden
som du sedan ger till mig
Och det snöar nu igen
men jag skakar inte mer
Istället dras jag neråt
din älskling står och ler

Jag hatar att bevittna
de lyckliga som känner
När allt jag har är aska
och svartsjuka som bränner
Och snöflingorna fryser
det som redan är så kallt
Våra stunder under himmlen
du har raderat allt

Jag kvävs av tunga gaser
och siffror som försvinner
Min kropp är svag av röster
som gör att jag förnimmer
Ett snöfall i ett fönster
som kyler mina händer
Min blick vandrar förstrött
träffar er och vänder

Jag släpper snart min penna
för jag finns inte för dig
Jag ligger här förlorad
tills någon räddar mig