ifrån träden spred sig oviljan

I en tät knut virad med
band av läder hölls närapå
livet fast likt ett skruvstäd

han drömde om att släppa
detta långa de instängda
stråna ut

Vad finns som tål att existera
utan omsorg


dessa ting de som i en röra
namnsattes som om de inte
kunde bli musik utan en tanke
ovan

den oprövade.