Drabbad av ditt liv lilla vän,
såg dig sitta där och gråta.
Kunde jag inget annat än våga.
Bjöd hem dig du trasiga lilla främling på mat.

Vad är det med det här livet som drabbar vissa människor så ont?
Varför blundar vi alla då du sitter och gråter ensam på en perrong?
Jag ville inte blunda den här gången,
tänkte på vad någon sagt. Vad har du gjort för min allra minsta?

Vi åt mat, du log och tackade för maten.
Herregud du kunde ha varit min dotter
I natt har du sovit under tak och kanske fått vila din trasiga själ.
Jag sitter här och funderar hur ditt liv ska bli och hur jag ska kunna hjälpa

Kanske kan jag inget annat göra än det jag gjort, en tallrik mat.
Men du berörde mig med din ensamhet
och kanske var kramen jag gav dig betydelsefull?