Tissla och tassla över tistlars tunga,
bred ditt ansikte ansiktslöst.
Minns du sol, sagan när vi var unga;
nyktert näpet och så nervöst?

Droppen dagg dinglar inför djupet drivas,
groblad gränsen glädjas av.
Raskt rida över tistlarna som rivas,
som sockrigt silverhav.

Vågen vann vårt väntans kval,
löv åt livet lättar.
Fröjden fann på främmande festival,
munnar minnet mättar.