Du ser ut att vara på väg hem från jobbet och har en kal fläck bakom örat och jag får ett infall av att vilja lägga mitt liv hos dig en stund.
Önskar att du hade satt dig mitt emot där jag sitter för jag behöver få vila huvudet i någons knä just nu.
Behöver få tala om hur ont det gör i magen, hur huvudvärk sprider sig ovanför ögat och hur mina strumpbyxor fick mig att gråta för en stund sedan. Jag hatar strumpbyxor.
Vill bara lägga mina trasiga bitar hos någon annan, någon starkare än jag, där de kan få hållas en liten stund. Tills jag orkar bära dem igen.
Nu behöver jag liksom bara sova i veckor, konsumera tv-serier och få betalt för det. Bli matad med näring och klappar på huvudet. Behöver medicin, sällskap och tystnad.
Så snälla, sätt dig bara här, bredvid en främling på tåget. Sätt dig här, och pussla ihop mig. Jag orkar inte själv men jag måste vara hel igen när tåget kommer fram, för då ska strumpbyxorna och jag på fest. Det är andra dagen på mitt fjortonde sommarlov och det är meningen att jag ska välkomna sommaren, så jag måste pussla ihop mina ansiktsuttryck och bli hel nu. Det är ju nu jag ska må bra igen. För sommarens skull. Så sätt dig här.