Hon mindes hur det skrevs om
C moll och orden doftande av
nostalgi, hur ord flög hur sedda
nyligen väckta var inte vi

ägg de våra knäcktes
åter tog oss in i syftet ut

ur samma bristning var vi barn
på samma äng det som nu över
är, enbart minne,

Kan sakna som vore hjärta
hopp sprängfullt nyskurat
porlande


Min tunga har du ändå skurit sönder
men minns än hur ord
doftade hur bländande vi var