strunt och förvillelse
oviktigheter
allt som fyller dagen
lämnar jag mot kvällen
där alla betraktelser
finner landningsbana
utan vidare hopp
eller reson

flugorna har försvunnit
barnen hundarna min älskade
de finns där långt borta
där vetet mognar
och vindkraftverken morrar
där mannen med lien
vrider ut det sista runt ladan
där madrassen fortfarande
har min form

i ett välbekant moln
från tonåren
i en välskött hemlighet
där behov underkastats kärlek
där någonstans fann jag
en lagbundenhet
utan undantag
en följdaktighet

Katz rör sig prövar
helat stycket mitt i
det regnar från
molnfri sommarhimmel
det finns möten
trutar som dirigerar trafiken
plötslig ömhet liv
ingen bekräftelse bara
väl hanterad tid

tyst faller skymning
ingen ser som sin valda lott
att nagelfara misstag
historien förstås
dagen har ingen mening
tanke är möte
förståelse
ett accepterande
ett ögonblick