Jag minns det tydligt.
Formen av ditt käkben
och ditt centimeterlånga ärr
strax under ditt nyckelben.

När jag sluter mina ögon
kan jag förnimma känslan av dina fingertoppar
som dansade över min höft
till tonerna av Chopin.

Och när jag åter låter ljuset nå min pupill
kan jag svära på att jag såg dig här bredvid.

Men bara ännu ett simpelt trick från min hjärna.
Du är ju någon annans nu.