Frågar lämningarna de överlevande
hatet just när solen stänker
ner bränner bröst som varmast

står stadigare då fyller glättighet
med allvar

Dagen var en dag när måsar flög
i cirklar kulturdelen doppades i
kaffet reste sig tog extra
varv runt klippor

börjat tänka är det kärlek

På den evigt ombyggda motorleden
trummar fingrar flygfärdiga mot
ratten skruvas 107.1 av från och
till

Tystnad gungar trygghet

tror läkning fastnat trådarna
till sår i ny hud

Tanken minns pratar om dig


hos honom gror tillit
blir du levande måhända död

Dagen den som förr var bunden
är ledigare klädd

masserar trött nacke mitt i natten
rädd att du ska dö vet om sorgen
likt moderlösa barn