I större sällskap
landskap i ännu större länder
förblödde de som trodde sig
segrat aldrig släpade sin stolthet bakåt

åskådarna, de som av blygsel
feghet tigit, vars blod flöt stelhet
vände vred sig under natten


pjäser stela vita
svarta likt människan i
leken


flyttas gör vi i tysta rum
av makten kräver vinsten
inget




enbart flöden dessa flöden
kväver tröttar tar på själen


i nya landskap i de växande av
städer faller dominobrickorna
som världens trådar bildas
svarta skynken blinda värden

massan avtäcks kan förmår du älska

frågan kringlar sig runt benen
syns i ögon de som ännu vädjar
ser mig vågar kräva
ansvaret vi fråntas vad svaras dig
vars ödes tröst har skänkts till vädret
som kramar sömnen håller värmen