gå försiktig över golvet

det du bär på är krackelerat

och den sista lögnen skådad

det är alldeles säkert

det håller

jag lovar

Av vissla
Läst 236 gånger
Redaktionens val
Skriven 2006-02-25 klockan 15:38

För mig känns det här som en bön till någon...en bön om att våga vara ärlig...inget ska hända...våga vara sig själv...och stå för det utan rädsla..
av: Bodil Sandberg 2006-03-04
På tal om ironi så finns det de som hävdar att all \'bra\' litteratur på ett eller annat sätt är ironisk, de menar att den \'bra\' litteraturen existerar i ett ständigt förhållande till ironin - jag är böjd att hålla med.

Är då detta ironiskt, att säga att texten inte är det skulle vara samma som att säga att texten inte är bra...

Jag har inte bestämt mig än...

Den är kort och det som är "krackelerat" får mig att tänka på Edith Södergran, men här finns dite den sköra klangen som hon har utan ett dovare --- (någonting)...

Det känns för mig lite ofärdigt, ansattsen är god, men tanken har inte hunnit infinna sig... tanken MÅSTE man vänta in ibland... Jag tror att det skulle gå att göra det med den här texten, men då får du inte ha bråttom... Var varsam.
av: Malin 2006-03-02
Aah... vilken text!
Älskar att man behöver läsa om den (åtminstone jag) för att riktigt känna att man förstår. Älskar när det inte är för lätt. Älskar budskapet i detta poem och hur du balanserar på folks tolkningsförmåga.
Det håller.
Jag lovar.

Ska bokmärka.
av: Lola 2006-03-02
Dels kan man väl se den här dikten som djupt ironisk, dels helt ren från ironi. Eller kanske en blandning? Vem vet? Fin-fint skriven iallafall!
av: Björn Björkegren 2006-03-02
det är bara så svårt att våga ta det där första trevande steget ...
av: nicklas ekström 2006-03-01
Ja, det finns nog en större självransakan då, i alla fall så får man väl hoppas på det, att den infinner sig innan demensen tar över. Jag vet inte, träffar sällan äldre människor. Tror dock att det här kan komma att förändras,
att tiden kommer att kräva en större andel av kooperativa boendeformer. Det finns redan tecken på det... tror jag slutar spåna här.

Är inte helt säker på att jag har förstått dikten rätt. Den är inte så lätt att ta till sig för mig och det kanske jag redan har förklarat? Den är skir, och varmt uppmuntrande. Det gillar jag idag. Gracias
av: undertån 2006-02-26