Jag talar till dig du som inte hör


i benvita porslinsdockor hörs barndom

På badkarskanten ligger blodet
innrullat i papper. Varv på varv.

Jag skäms.


När dörren öppnas står du där.


Varför glömmer ni mig aldrig.


Jag har lagt ut mitt liv som få
andra. Trots det är jag formen
formlös ointressant.


Trots det är jag vigd åt köttet.


Inväntar jag oftast en helt annan man.