det förflutna hinner ikapp
men man har glömt hur det började
vem kastade första stenen
vem högg det första vassa ordet

jag har alltid haft en bild
att jag behandlat allting med respekt
kanske satte jag mig själv på en piedestal
vem fan blir inte irriterad på det

jag tog en time out
tänkte att jag väntar ut
men på något vis blev det provocerande
och världen blev svårare att hantera

hur man än gör
så hinner allting ikapp
vår värld blev delad i två
tungan formade elaka ord
och alla tankar blev smutsiga och små

en gång i tiden var jag rädd
att om jag tar plats och ställer krav
så finns det ingen som har lust att stanna kvar
men nu vet jag bättre och det är alltid något