När solen gått ned
och stadens larm tystnat
fylls mitt inre av ett hav
med tårar

Vindens stillsamma sus
och mörkrets mäktiga kappa
lyfter upp min trötta lekamen
med kraft

I det ögonblicket stillade
mina tårar
Jag gav efter för nattens trolska
rikedom

Klev över tröskeln till himlavalvets
inbjudande värld
Rörde vid en stjärna
som rörde vid mig

Stanna hos mig stanna ikväll
bli vid min sida
stärk konturen av min dröm
jag har