Jag smular mitt skratt
under hälen,
kastar ett ankare i själen
och lägger till vid tankens utkant.

Jag knackar på den tunga,
svarta dörr,
som leder till livet som förr
och stirrar ut över minnets brant.

Öppnar glädjen för mig?
Jag ser en glimt av
glimmande skratt,
som hinner försvinnande tårar i fatt
och blottar sina tänder.

Jag tar dörrens tunga lås
i mina händer,
stirrar i dörröppningen,
men vänder och ser mig ej om.