Jag minns oss
vi som aldrig var 
ett kärlekspar
bara
väldigt bra vänner
och vi visste 
alltid
vart vi hade varann

Du var en one of a kind.

Jag minns när
du var sjuk
anorexi och bulimi
sonder och ångest
hade tagit över
hela
din
värld.

Jag minns när du
låg där och försökte le
trots all smärta
du bar på
inombords.

Nästan varje dag
åkte jag
till sjukhuset där du låg
spelade
othello och
nintendo
och allt vi kunde komma på
för att glömma
att det var på
ett sjukhus
du låg.

Nu är du frisk
och jag kallas
sjuk.

Fast
det har jag alltid kallats
men
det är så mycket värre nu.

Och jag saknar dig så.

Jag minns  vaggvisor
mitt i paniken
jag minns hur du
stöttade
vid varje sjukhusbesök
jag gjorde.

Så jag undrar
för mig själv,
vad hände,
och
hur hamnade vi här?

Och du sa att 
du skulle ringa upp
för att prata med mig
om det här

Men du ringer aldrig
upp
och jag orkar inte
försöka mer

Du var en underbar vän
Kan du inte vara det än?
Bara
ringa
och 
säga
hej
?

Älskade vän, jag saknar dig.