Abisko. Semestern skvätte sidorutans
smuts. Synliga åkerlappar

då nu nu och då. Isterband röda pelargoner.

minnet söker fram bilderna av livet innan
de religiösa skrifterna, hopp de nyvakna
väntar väntar in er

hur långt bär vi?

Nu var
liv annat sanning skörhet
som äggskal bristande i pannlob

det nedtecknade en sårbarhet
som spräcker hinnan

benen
föses ihop hålls uppe. Över kanten
stenas fienden


andningen rusar fem meter bakom.


pennan lämnar svarta tryck av
strukturer anade i fotnot


Men du är där ser mörkret vila
över pannlob som en dansande
tundra som en dollarsedel inkastad
för att förmå sig växla lägga in
sista önskan i en Jukebox



Jag ser underifrån tårna de som
trätts av

Inväntar gryningen