Jag skriver med pennan fylld av blod
du skulle nog gråta
om du såg, vad där stod
men då kunde jag åter fylla min penna
så du kanske kunde förstå och känna

Jag skar ut hjärtat och gav till dej
nu pekar du finger
och talar bakom ryggen på mej
sorg och gråt har lagt sordin på min sträng
det torkar och vissnar nu
på min blomsteräng

Jag fortsätter att ropa ännu en tid
innan den stora tystnaden tar vid
vägen tillbaka blir svår och lång
kan vi någonsin mötas
och försonas
ännu en gång?