Ögonblicket då jag höjer mitt glas
Då allting spricker framför mina ögon

Ögonblicket då jag självföraktat kollar mig i spegeln
Kollar efter mina brister

Jag dansar för mig själv
När jag blir övergiven
För du förstår, jag känner igen känslan

Jag är en hatad människa i en stad utan känslor
Jag är en eld som inte vattnet kan sluka

Jag överröstar min egen hjärna med ljud
För att koppla bort att jag finns

Jag skriver för att överleva
Jag skriver för att lista ut vad som finns i rymden

Det finns säkert fler som jag
Men just här finns bara jag

Jag dansar för mig själv
När jag blir övergiven
För du förstår, jag känner igen känslan