Jag är ett moln som i detalj
vet om min uppgift.

Är molnet som ni ser på himlen.
Det vita. Böljande. Min kropp är
luft min tanke hög mitt allvar
till för skydd av solsken.

i stilla stunder kokar jag mitt kaffe
noggrant malda från Arabia dess
bönor. När böckerna är utlästa
legat allt för länge på min
mage

dras illusionerna mot lekarna
till njutning till det som människorna
sen stenålder har jagat

då far jag runt min egen kropp i
timmar ber om påfyllnad
om mening om ett syfte


en sol som svarar mig
den glöder som
solen hade något eget

är det en sedelärande historia
denna tystnad ? för moln har
lik i stora kistor

kan kisa undra över lagar
kan mörkna dra iväg och bli helt
stumma.

Nu ska jag lämna plats åt solen


tackar för mitt lilla intrång
försvinna