jag andas i rum
som inte är mina

jag drömmer i en säng
jag fått av en död

jag låser en dörr
med en nyckel som är till låns

jag lever med hjälp av minnen
på barnen som fötts av min hustru

jag ägnar min tid till att arbeta och skriva
jag lever i flykt i en frihet som tvingar mig

jag väntar på att gråten ska kalla hem mig till sist
jag väntar i väntan på att all väntan ska vända till slut

för trots att jag många gånger
i Livet
och allt det aldrig blev
avlagt mitt högljudda förakt
kommer jag inför Döden
att resklar och belåten
ståta i långfärdskostym
i tyst givakt