I min gräsmatta ligger 12 livlösa kroppar.
Vid skymningen vänder sig en om;
Därefter var timma ännu en.

I gryningen reser sig alla,
går en promenad mot havet.

Återvänder mot kvällen
med några vissna blommor i handen.

Vänta! En saknas.
Nu är de bara 11.

Lägger sig i formation
som en avsomnad balett.

Ledaren knackar på mitt fönster;
Erbjuder mig med en gest den saknades plats.
Att deltaga i denna glidande övergång.

Tack nej! Inte nu. Inte ännu.

Pantomim-zzoombin tecknar,att han kommer tillbaka
senare.


ue.