ovanför en regnig bakgård i Oslo
på en madrass där du inte låg
samlade jag på minnen av din doft
som regnets smatter
det våta mot asfalten
bland cigarettlukten och molnen och tystnaden
och det öppna fönstret som släppte in det som var verkligt
all din frånvaro, all luft där du varit, där du suttit i min kropp
min puls
som rann utefter takpannorna
droppade ner
förbi det öppnade fönstret av min undran
över varför inga röster
nådde fram
till den plats som lämnats tom
mellan de grå väggarna
de ouppfyllda fönstren